don't you let me go tonight.


Den där sensommaren. Jag var singel för första gången på väldigt länge. Jag och Jennifer bodde i pappas lägenhet och allt var så himla bra. Vi hängde på balkongen mest hela tiden. Där åt vi, solade, förfestade och så satt vi där och kollade på Göteborgs nattliv när vi kom hem, och tog dendär nattciggen. Pratade om allt och alla konserter vi varit på under dagen eller om dendär killen vi snackade med på spårvagnen som hade crack i jackfickan som höll på att ramla ut. Såg Crookers som skulle bli en av de grymmaste konserter jag varit på, såg Håkan och massa andra fina artister.

Så många år sedan det är nu, men ändå kommer jag ihåg varenda evigaste minut av dendär helgen. Jag sög verkligen ut ALLT jag kunde ur atmosfären för att jag visste att när dessa dagarna är slut så kommer pappa lämnat nycklarna till lägenheten vidare, och därmed friheten att kunna komma till denna underbara stad när man vill. Får knip i magen när jag tänker tillbaks på dendär söndagen.
Fan vad jag saknar Wayoutwest.
Fan vad jag saknar Göteborg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0