jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.

<
jag blir så jävla trött på mig själv ibland. just precis justnu förstår jag varför jag sover ensam om nätterna. jag tycker inte om mig själv och det kommer jag antagligen aldrig att göra. jag känner mig fet hela tiden och jag jämför mig med dom jag umgås med hela tiden det med. jag säger att jag ska göra det och det men så gör jag inte det, eller så glömmer jag bort det. jag känner mig ensam hela hela tiden, nästintill desperat. jag förösker intala mig själv att inte leta efter den rätte, men innerst inne så vet jag med mig att det gör jag ändå. jag har dåligt samvete för att jag tycker om mitt jobb, för jag vill verkligen inte stanna kvar i denhär hålan. jag får inte göra det! jag tvingar mina vänner i princip att lyssna på mig. klart att dom lyssnar, och jag tror innerst inne att dom vill det också. men jag vet inte. jag är kär i kärleken, jag är det på riktigt. jag skulle bli kär i en cdskiva bara för att vara kär. faktiskt. jag måste skaffa en katt snart. jag går under här hemma annars. och ja, detta är ett såntdär inlägg då jag måste få skriva vad jag känner. I HATE LIFE!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0