det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu. för vi var solskenet, och jag var ensam.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0